Det avgörande är inte vad som hände utan vad som var möjligt att känna.
Kanske vet du redan att du bär på något. Men det kan också vara så att du är osäker, och tänker att du inte har varit med om något traumatiskt. Att inget dramatiskt har hänt dig, eller att andra har haft det värre.
Kroppen reagerar på sätt som inte går att förklara. Relationer följer samma mönster om och om igen. Det är svårt att vila, svårt att känna, eller svårt att sluta känna.
Det beror inte alltid på att något dramatiskt hände. Många gånger beror det på vad som inte hände.
Det kanske inte fanns något utrymme att vara ledsen. Ingen som såg när det blev för mycket. Kanske växte du upp i en familjedynamik, där du tidigt lärde dig att bortse från dina egna behov för att behålla lugnet, närheten eller vardagen.
Det syns inte utifrån och det lämnar inga tydliga minnen att peka på, men kroppen minns ändå.
Forskningen kallar det olika saker: utvecklingstrauma, komplext trauma, komplex PTSD. Men det viktigaste är inte vad vi kallar det.
Det viktiga är att förstå att din kropp inte har fel.
Känner du igen dig i det här? Du kan svara på mailet om du vill.
Varmt,
Eliza
Psykolog
@en.aliisa
nervtraden.beehiiv.com